Jag vet inte hur många gånger jag har ställt mig den frågan och jag får heller aldrig något svar. Jag kan verkligen inte förstå det. Vissa är helt enkelt födda in i schackvärlden, men vi andra då? Hur är det med oss som helt enkelt bara fastnade? Det är för mig helt obegripligt hur något så simpelt, men samtidigt så komplicerat kan föra samman en hel värld. Schackspelare dömer helt enkelt inte varandra baserat på utsidan, det är den schackliga förmågan som får ligga grund till allt sådant.
Varför fastnade jag då? Hur kunde det bli så?
Jo, jag hittade hem. Jag hittade en plats där jag för en gångs skull passade in och där folk brydde sig om mig. Jag var inte bara "en i mängden", jag var någon speciell, precis som alla andra. Jag jobbade hårt och blev bättre och det märktes för varje vecka som gick.
Jag hade/har också en helt fantastisk tränare. Han såg mitt brinnande intresse och som hjälpte mig att utvecklas och bli en schackspelare.
Vill rikta ett stort tack till Lasse Svensson, du är otrolig! Ditt egna intresse och ditt kunnande, samtidigt som du är väldigt pedagogisk, gör dig till en otroligt bra tränare. Du har hjälpt/hjälper många, bl.a mig.

Tack så mycket för att du visade mig hur underbart schack kan vara. Du är helt enkelt bäst och jag ser fram emot många fler år med dig!
Tack även till SK Framåt, alla glada och trevliga människor gör det till en fröjd att gå bort till schacklokalen varje onsdag!